Är hållbarhet på väg att fasas ut – eller äntligen integreras i affären?

En spaning om hållbarhetsprofessionens framtid

Hållbarhet har tagit sig från periferin till kärnan av företagens strategier. Med det har också hållbarhetschefernas roller förändrats, från att leda ett visionärt förändringsarbete till att säkerställa regelefterlevnad och riskhantering. Hur påverkar detta hållbarhetschefernas betydelse – och hur länge har de en plats i bolagsledningen? 

Under de senaste två decennierna har hållbarhetschefens roll förändrats i grunden. I rollens tidiga fas handlade arbetet ofta om att driva förändring. Många av de som arbetade inom hållbarhetsteamen var passionerade människor med en stark övertygelse om att företag kan och bör förändra världen till det bättre. Inte sällan fick de en kommunikativ roll externt, som talespersoner för företaget. Det var de som implementerade strategier för att minska företagets negativa påverkan.

Med EU:s Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) och andra regulatoriska krav har hållbarhetsfrågorna integrerats djupare i företagens organisationer. Det har blivit tydligt att finans- och juridikavdelningarna redan har etablerade strukturer för att hantera rapportering och efterlevnad och därför är väl lämpade att axla just dessa uppgifter. Även om EU-kommissionen har presenterat en viss uppluckring av de tidigare omfattande kraven, har behovet av systematik och kvalitetssäkring i rapporteringen lett till att CFO och finansfunktion ofta ansvarar för insamling och sammanställning av hållbarhetsdata från affärsenheterna. Frågor om styrning och regelefterlevnad hanteras ofta i samspel mellan juridik, HR och inköp vilket visar att hållbarhet i praktiken börjar integreras i de strukturer som redan används för andra affärskritiska områden.

Dessutom, i skymundan från Trumpadministrationens attacker på delar av den begreppsvärld och det arbete som många företag sorterat in under begreppet hållbarhet, sker en samtidig förskjutning och mognad i hur företag praktiskt fördelar ansvar och arbetar med hållbarhetsfrågor.

Hållbarhetens nya hemvist
Många hållbarhetschefer får se sin roll och sitt team minska i storlek när det växer fram nya roller och behov inom organisationen. Flera börsbolag har redan avvecklat hållbarhetschefens plats i ledningsgruppen. Handelsbanken valde i år att ta bort hållbarhetschefen från ledningsgruppen och placera ansvaret för hållbarhetsarbetet hos CFO – ett tydligt exempel på hur hållbarhetsfrågorna nu hanteras inom ramen för ekonomi- och finansfunktionerna. På liknande sätt har H&M omorganiserat sin koncernledning och valt att plocka bort rollen från högsta ledningen, trots att hållbarhet fortsatt sägs vara en prioriterad fråga. Även internationellt syns samma mönster – hos HSBC har hållbarhetschefen lämnat ledningsgruppen och ansvaret för frågorna flyttats till bankens finanschef.

Är detta ett tecken på att hållbarhet nu är fullt integrerat i affären, eller att den drivande kraften bakom omställningen har förändrats? Möjligtvis visar CSRD att den främsta drivkraften bakom hållbarhetsfrågornas utveckling inte har varit enskilda individer utan att hållbarhetsarbetet i allt högre grad formas av externa faktorer som kostnadseffektivisering, lönsamhet och regulatoriska krav – något som CSRD tydligt illustrerar.

För att hållbarhetsaspekterna ska bli en självklar del av affärsbesluten behöver de hanteras av affärsenheter med relevant sakkunskap, snarare än en central hållbarhetsavdelning med breda och övergripande mål. Lagstiftningen har påskyndat detta skifte genom att konkretisera vad som krävs av företagen, vilket gör att hållbarhet måste översättas i operativa termer snarare än strategier.

Förutom att regelbörda och rapporteringsplikt har blivit omfattande, är det i grunden bra att hållbarhet blir en del av företagens kärnprocesser. När finans- och juridikavdelningarna tar större ansvar säkerställs att hållbarhet behandlas med samma stringens som övriga affärskritiska frågor. Det kan leda till bättre beslutsunderlag och resursallokering.

Nya krav på kommunikation och varumärkesbyggande i hållbarhetens framtid
Även om många hållbarhetschefer lämnar bolagsledningarna betyder inte det att de förlorar sin betydelse, utan snarare att arbetet har förändrats. Rapportering i sig skapar inte förändring. Precis som finansavdelningen inte åtgärdar dålig lönsamhet, utan mäter och följer den, är hållbarhetsrapporteringen främst ett sätt att synliggöra utmaningar och möjligheter. Det är i affären som förändringen sker. Därför behövs fortsatt personer med förmåga att tolka och omsätta hållbarhetsdata till relevanta insikter och strategiska initiativ. Hållbarhetsfunktionen får därmed en ny roll - att stödja organisationen med beslutsunderlag, konsekvensanalyser och kommunikation som gör hållbarhet till en del av den långsiktiga affärsutvecklingen.

Företag behöver mer än någonsin satsa på effektiv kommunikation för att förklara sin strategi och tydliggöra sina ambitioner och resultat. I det arbetet är långsiktigt hållbart värdeskapande en förutsättning. Samtidigt behöver fler delar av organisationen – från VD till affärsområdeschefer – kunna bära hållbarhetsbudskapen och då blir hållbarhetsfunktionens roll att stötta, samordna och säkerställa att hållbarhet inte enbart ses som en fråga om efterlevnad utan som en del av företagets långsiktiga värdeskapande.

De ökade rapporteringskraven innebär också att företagens hållbarhetsarbete blir mer transparent än någonsin. Med större insyn ökar även risken för granskning från medier, investerare och andra intressenter. Detta ställer högre krav på företagens kommunikation – inte bara på hur de rapporterar, utan också på hur de förmedlar och konkretiserar de olika delarna i sina strategier för ökat värdeskapande på ett trovärdigt och begripligt sätt.

Den som vill stärka sin position i en kritisk offentlig debatt behöver visa mer än bara regelefterlevnad. För att bygga långsiktigt förtroende krävs också förmåga till faktisk påverkan.

Nästa
Nästa

Björn Wåglund ny partner på Lumo Advice