Almedalsveckan 2025 – en hyfsat vital 57-åring

Politiken satte tonen för veckan

Årets Almedalsvecka innehöll mer politiskt drama än på länge. Vi fick till exempel se Simona Mohamsson göra en helt godkänd debut som partiledare för Liberalerna på Almedalens stora scen. Den före detta partiledaren Lars Leijonborg satt i publiken, däremot sågs inte Jan Björklund till. Han hade annars uppskattat allt rimmande, som sedan hans tid är en hörnsten i Liberalernas retorik. Om det inte rimmar är det inte min revolution, som Emma Goldman aldrig sa.

Än mer politiskt sprängstoff levererades i form av Tidökollegan Sverigedemokraternas vitbok. Partiet har nu, sist av alla, bekräftat att de uppfattades som hotfulla mot invandrare och judar på 90-talet. Om detta kunde Jimmie Åkesson berätta under sitt tal.

Utöver dessa politiska nyheter var Almedalen på många sätt sig likt. Det nya formatet har satt sig relativt väl, även om klagomål fortfarande hörs över att evenemanget har tidigarelagts en vecka, vilket skapar en klämvecka innan semestern. Det kan tyckas vara ett i-landsproblem, och är det förmodligen.

Visby ringmur. Foto: Björn Wåglund

Noterat under årets Almedalsvecka

Enskilda middagar och rundabordssamtal med särskilt inbjudna gäster ökar i popularitet. Formatet skapar möjlighet till värdefulla möten som är svåra att få till någon annanstans. Därmed ökar värdet av Almedalen också för företagens ledningsgrupper. Och det krävs inte heller en mer genomarbetad förevändning för mötet än att båda parter befinner sig i Visby.

Inslaget av techbolag och startups, tillsammans med mer konsumentnära bolag, växer. Detta är förvisso ingen nyhet, och har haft Petter Stordalen som pionjär och murbräcka. Däremot ökar omfattningen, och deras närvaro i Almedalen är nu etablerad och permanent. Däremot är det färre rena PR-jippon på gator och torg. Istället har nya arenor etablerats – exempel på det är i år Breakits och 500:s arena Roadmap 2035. Där kretsade många av samtalen kring kapitalförsörjning och hållbarhet.

Personskyddet för enskilda företagsledare och politiker har vuxit dramatiskt i omfattning. Öronsnäckor syns nu i vart och vartannat gathörn. Det bidrog sannolikt till att årets Almedalsvecka blev väldigt lugn, med väldigt få störande inslag. Känslan av öppen demokratifestival naggades dock lite i kanten av blotta volymen synlig säkerhetspersonal på Visbys gator och torg.

På tal om säkerhet. Beredskap och totalförsvar dominerade seminarieutbudet. Den som ville göra sina frågor relevanta i år gjorde bäst i att hitta en koppling till försvaret och bjuda in en general att tala, eller ännu hellre en Nato-major.

Användningen av det klassiska Almedalsordet samverkan har förändrats i betydelse. Som i: ”för att lyckas med klimatomställningen behöver vi stärka samverkan, både mellan aktörerna i värdekedjan och med staten. Därför behövs ett ökat inslag av riskdelning.”

Viljan till samverkan är ofta uttryck för den enskilde aktörens behov att sänka sin risk. Just nu är många aktörer ovanligt riskaverta, vilket återspeglar det allmänna stämningsläget i ekonomin och leder tillbaka till politiken och opinionsläget.

Tillväxten framför allt

Det var just kring bristen på tillväxt som Socialdemokraternas Magdalena Andersson satte in stöten under sitt tal. Finansminister Elisabeth Svantesson försökte å sin sida flytta fokus genom att peka på vad som händer i Stockholm när Socialdemokraterna får styra (spoiler alert: höjda skatter och vårdkollaps).

Därmed är scenen satt inför nästa års val. Nu ska det mycket till för att något parti ska byta partiledare, och de riktigt centrala valfrågorna kommer att kretsa kring två poler: ekonomisk utveckling och säkerhet, både nationens och grannskapets.