Hur står det till i Europa? – Inte så många svar från EU-kommissionens ordförande

Ursula von der Leyens State-of-the-Union tal i Europaparlamentet präglades som väntat av det spända världsläget. EU-kommissionens ordförande uppehöll sig under stora delar av sitt 75 minuter långa tal vid Ukraina, Gaza och de handelspolitiska diskussionerna med USA. Däremot förbigick hon nästan helt till exempel de europeiska relationerna med Kina. Vädjanden om enighet mellan ”de pro-europeiska krafterna” var vanligt förekommande i talet för att förekomma den kritik som också kom efter talet från framför allt den socialistiska partigruppen.

 Stödet till Ukraina måste fortsätta

von der Leyen aviserade ökat finansiellt stöd till gränsbevakning i de EU-länder som ligger närmast Ryssland, något som på ett påtagligt sätt aktualiserats av de ryska drönarkränkningarna av polskt luftrum. Hon indikerade att det nittonde sanktionspaketet mot Ryssland skulle fokusera på att helt fasa ut olje- och gasimporten, att reducera rörelseutrymmet för den s k skuggflottan samt att vidta åtgärder mot andra länder som köper olja och gas från Ryssland. En nyhet var aviserandet av ett förslag om ett slags skadeståndslån till Ukraina med de frysta ryska tillgångarna i främst Euroclear som säkerhet. Utan att gå in på några detaljer underströk von der Leyen behovet av fortsatt momentum för Ukrainas (och Moldaviens samt västra Balkans) närmande till EU.

Skarpare åtgärder mot Israel

Tydligt påverkad av kritiken från många håll mot en alltifrån passiv hållning gentemot Israels ockupation av Gaza annonserade kommissionsordföranden åtgärder som delvis kontrolleras av kommissionen själv (stoppande av vissa utbetalningar) men som till stor del är beroende av stöd från medlemsländerna (sanktioner mot högerextrema ministrar och bosättare samt ett delvis upphävande av handelsavtalet).

Fortsatt satsning på förbättrad konkurrenskraft i Europa utan att ge upp miljömålen

På konkurrenskraftområdet nöjde sig von der Leyen mest med att peka på alla de förslag som kommissionen redan lagt, väl medveten om att bollen i stor utsträckning nu spelats över till medlemsländernas regeringar och Europaparlamentet. Bland de konkreta initiativ hon nämnde var:

-       Skapandet av en ”Scale up Europe-fond” tillsammans med privata intressen för att bereda väg för den spar- och investeringsunion som föreslagits.

-       En ny färdplan för ett fullständigt genomförande av den inre marknaden. (Inte första gången en sådan aviseras…)

-       Ett stödpaket för europeisk batteritillverkning.

-       Införande av ett ”made-in-Europe-kriterium” vid offentlig upphandling.

-       Nya skyddsåtgärder för europeisk stålindustri.

Hon betonade vikten av att hålla fast vid de övergripande klimatmålen men aviserade fortsatt flexibilitet när det gällde övervakning av genomförande av klimatförbättrande åtgärder.

Energi, bostäder, bilar och mat – åtgärder för att underlätta tillvaron för den enskilde europén men också för industrin

von der Leyen tillät sig att komma med en hel del förslag där den europeiska kompetensen i allmänhet och kommissionens ansvar i synnerhet är ganska begränsad.

På energiområdet talade hon om behovet av lägre energipriser för konsumenter utan att kunna ange några konkreta åtgärder. Kärnkraften borde vara en viktig del i den framtida energiförsörjningen, vilket ju är en fråga som medlemsländerna avgör. Hon föreslog skapandet av ”energimotorvägar mellan Öresund och Sicilien” vilket väl utesluter vår del av Europa.

Hon aviserade en EU-plan för billigare bostäder och ett toppmöte på samma tema, säkerligen väl medveten om att den europeiska kompetensen på detta område är högst begränsad.

Hon predikade önskvärdheten av att skapa en europeisk allians för att tillverka små elbilar samt försvarade frihandelsavtalet med Mercosur som innehöll skyddsmekanismer för det europeiska jordbruket.

Tullavtalet med USA – vi hade inget val

Ursula von der Leyen sade sig förstå de häftiga reaktionerna mot tullavtalet men ansåg att det inte fanns något val för EU. Utfallet kunde ha blivit mycket sämre. Hon markerade mycket tydligt att kommissionen inte skulle medverka till att t ex de digitala regelverken luckrades upp. Hon pekade också på initiativ som syftade till att locka till Europa de forskare – inte minst på hälsoområdet – som nu ville lämna USA.

Vad var mest anmärkningsvärt i talet?

Ursula von der Leyen är inte överraskningarnas politiker. Hon har skapat sig en ställning som en mycket kapabel ”manager” och talet bekräftade denna profil. Det är uppenbart att initiativen och lagstiftningsförslagen från EU-kommissionen kommer att vara färre denna period än den föregående. Fokus kommer att vara på att hantera den globala osäkerheten, snarare än att föra Europa mot nya djärva mål. von der Leyen är också medveten om att det är ganska stökigt politiskt i många medlemsländer med fransk regeringskris, val i Nederländerna och Tjeckien samt skakigt i bl a Spanien och Polen. Detta begränsar också handlingsutrymmet, tillsammans med den fortsatta osäkerheten i de transatlantiska relationerna.

Så frågorna och utmaningarna i talet var många och svaren relativt få. Men detta är ganska naturligt i den hybrid av överstatlighet och mellanstatligt samarbete som är den Europeiska Unionen.

Lars Danielsson, Senior Advisor på Lumo Advice, tidigare Sveriges ambassadör i EU.